Istället för att räkna till tio.

Där jag skriver mig mindre arg. Eller mer lycklig. Eller bara för att jag måste godammit!

Nu.

Jag vill ha sagan nu. Den sanna. Inte den rosenskimrande, perfekta. Inte den drömska, tillfälliga. Den andra. Den där båda tror på ett happily ever after trots att man vet om den andres och sina egna alla brister och tillkortakommanden.

Jag vill ha vi två mot världen-känslan när jag vaknar på morgonen och när jag somnar på kvällen. Även om jag är ensam om att tycka man ska stänga toalocket efter sig.

Jag vill ha lugnet i kroppen när jag vaknar under vargtimmen och behöver höra att allt kommer att bli bra. Även om jag vet att jag varit kass och ganska dålig på att visa det själv.

Jag vill drömma och planera för var vi ska vila middag ihop när vi är 65 samtidigt som vi förhandlar om vems tur det är att veckohandla idag.

Jag vill bli beskyddad, omhändertagen, beundrad, förbannad, försvarad. Älskad villkorslöst.

Jag vill tro utan tvivel. På oss. På en kärlek som håller. Som håller ihop. Mig.

 

Kommentering stängd.