Istället för att räkna till tio.

Där jag skriver mig mindre arg. Eller mer lycklig. Eller bara för att jag måste godammit!

Det modigaste steget.

Så fort jag slutar släta ut, rätta till eller automatiskt säga ja när mitt hela inre menar nej. Så fort jag tar ett djupt andetag och istället säger exakt vad jag tänker, sanningen om vad jag känner, vad jag egentligen vill. Rakt upp och ner. Utan omskrivningar, utan hänsyn till den andre, bara till mig. Då börjar marken svaja. Då uppstår den obehagliga tystnaden. Då släcks ljuset och ryggar vänds åt ett annat håll. Då blir jag återigen ensam kvar. Och jag får återigen bekräftat att jag inte är viktig nog att få tycka annorlunda, att få vara obekväm, att anpassas för, prioriteras. Att respekteras.

Då sållas återigen agnarna från vetet. I dom två delarna som jag kan sortera upp hela min omgivning efter. De som jag kan vara mig själv med. Som finns kvar hos mig även när jag är ärlig, jobbig, trotsig, trött, svår. Och de andra. Som jag existerar hos under villkorade förutsättningar. Deras. Som jag önskar att jag inte behövde, inte behövde förställa mig för, anstränga mig för, sudda ut mig själv för. De som aldrig står kvar när jag någongång avviker från den person de förväntar sig, kan hantera. De som tvingar mig kvar i att fortsätta vara någon jag inte vill vara, inte tycker om, inte vill se i spegeln.

Tänk att till slut fatta att det modigaste jag gjort för mig själv någonsin inte kommer att vara när jag flyttade till USA alldeles själv som 19-åring. Det kommer inte vara när jag ratad, nedbruten, kärlekskrossad och svagare än någonsin fick jobb på en av Sveriges största reklambyråer och vågade gå in genom den dörren trots att precis allt i hela min kropp sa att jag inte skulle klara det. Det kommer inte vara när jag satsade hela min ekonomi på ett kort och köpte ett hus alldeles själv.

Det modigaste jag någonsin kommer göra är den dagen jag säger tack, men nej tack. Jag vill inte ha det så här längre. Jag förtjänar inte detta. Och vänder min rygg och går. Även om inte en enda står kvar.

That I would be good. (mitt mod tolkat av Alanis Morissette)

 

Kommentarer inaktiverade.