Istället för att räkna till tio.

Där jag skriver mig mindre arg. Eller mer lycklig. Eller bara för att jag måste godammit!

De som lär oss att leva mest får alltid gå först.

Hon har annat att göra nu. Andra att lysa upp vägen för och visa hur mycket fint där finns att se. Andra att ta hand om.
Nu ska hon bjuda på sconesfrukostar som aldrig tar slut och farmor ska sitta på första parkett. Hon ska klippa rosenbuskar som aldrig sticks i sin trädgård som alltid är grön. Och hon ska gå på hundpromenader i ottan med bullar till alla i fickan utan att bli det minsta blöt om fötterna. Och ordna pysselstunder vid ett köksbord som alltid har plats för en till i ett kök där ingen uppfordrande klocka tickar.

Nu ska hon krypa ihop i sin molnmjuka soffa där uppe där stjärnorna glittrar som mest och se på Love Actually hur länge som helst. Det ska hon också göra.
Men först ska hon få vila. Utan att ha ont någonstans alls. Sov gott, vår Ingrid. Du fattas oss så.

Kommentering stängd.